Och vad väntar man sig? Jo, den konstiga tanken att nu väger jag nog 78 kg igen dök upp när jag var som mättast. Något som ju är helt omöjligt men som visar hur märkligt känsla och kroppsuppfattning fungerar. Kan det vara det som gör att man tycker att ett avsteg gör att allt är förstört och att man lika gärna kan fortsätta frossa?
Mina studier i hur jag fungerar fortsätter.....
Det konstiga är att jag snarare är mättare i dag än jag vanligtvis är nu under LCD-perioden. Trodde det skulle blir en hungrig och svår dag. Kanske blir det inte så jobbigt om man inte gör avsteg med snabba kolhydrater. Kommer inte att behöva äta alla 800 kcal i dag så jag knappar in lite av gårdagens överskott. Undrar om jag biter mig i svansen när jag tänker så?
 |
| Det är rött siden och inte rosa. |
I dag har vi satt upp alla ljusslingor och stjärnor och gjort adventsfint. Min finaste julprydnad är en sk Uppsala-lykta som samma släkt har gjort i över 100 år. Det finns en del kopior men den äkta varan är finast. Att den kallas Uppsalalyktan beror på att den version med domkyrka, slott, Gunillaklockan och univeritetsbyggnaden blev populärast. Vi har dock en med julmotiv istället. Det var morfarsmor till den kvinna som gör dom nu som startade tillverkningen. Hon hade yrket siluettklipperska - ett yrke för att roa publiken.
Tänk vad mycket roligt det fanns innan TV och dator :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar