I arbetstankar

Jag gick ju in i väggen för andra gången i slutet av augusti och har varit helt sjukskriven i 3 månader drygt.
Men nu börjar det bli dags att trappa upp jobbet och jag blir ju inte bättre av att gå hemma och skrota.

Har sett framför mig hur att jag återkommer till den arbetsplats som jag tidigare haft men i lugn takt.
Men i går ringde vår chef och sa att de behöver hjälp på en annan avdelning. Har arbetat där förut och kommer ihåg att jag både gillade den och var glad när jag slutade där. Är mao lite tudelad om saken.
Det vore kanske bra att bryta helt med den miljö där jag blev sjuk. Jag är inte den enda som hamnat i väggen där, vi är tre, alla kvinnor. Det är inte en lättjobbad arbetsplats men det är ett mer tekniskt arbete vilket passar mig bra.

Den "nya" arbetsplatsen har flera fördelar:
1. Man åker varje dag tillsammans med en sköterska ut till patienter med en bil.
2. Träffar alltså patienterna i deras hem vilket ger en helt annan kontakt än på sjukhus.
3. Det är en liten begränsad arbetsplats utan så mycket störmoment.
4. Man får arbeta koncentrerat och självständigt.
5. Jag som är ljusberoende får komma utomhus varje dag i dagsljus.
7. Sjuksköterskorna är mycket självständiga och duktiga.
6. Den ligger mycket fint bara en kilometer från F&S.

Nackdelar:
1. Svårare att jobba med människor än teknik
2. Färre antal kollegor att umgås med
3. Missar samarbetet med fysiker och ingenjörer som jag uppsakattar.
4. Kan inte fortsätta operera - åtminstone inte som det ser ut nu.
5. Blir lite isolerad från huvudkliniken i stan (bara två möten/vecka)
6. Sjuksköterskorna är lite väl självständiga - ibland kände man sig överflödig.
6. Längre från Itrim, ej gångavstånd.

Jo, jag har ett löpband hemma men det är roligare på F&S

Det var väldigt tråkigt att vara sjukskriven tills jag började på Itrim. Är inte van att bara vara hemma utan projekt så jag var väldigt down.
Nu börjar jag inse att mitt Itrimliv kompliceras en hel del av att börja jobba. Fram för allt mins F&S och löp-planer då de inte har några pass på tidiga eftermiddagen då jag troligtvis slutar jobbet under upptrappningen. Itrim kan man alltid gå till men där finns inget löpband. Det blir bättre när jag är uppe i arbetstid och kan gå direkt efter jobbet.
I min sjukdomsbild ingår att jag blir stressad av beslut. Det kommer alltså vara viktigt för mig att bestämma vilka pass i veckan jag ska gå på så fort jag får ett schema så jag inte varje dag måste besluta hur jag ska göra. Det är som Jenny säger - planering är A och O. För mig nu mer än någonsin.