Har inte "alltid varit mullig" som många andra.
Tvärtom - som barn var det bekymmersamt att jag var så mager. Vägde 19 kg när jag började första klass till min medellängd. Ordination var mycket smör och gräddfil istället för filmjölk tex. Tränade gymnastik och balett som barn.
I tonåren hade jag sedan en kort period då jag var överviktig, 65-70 kg. Blev sedan kär och tränade bort 20 kg på några månader. Simmade 5-6000 m/vecka och har aldrig varit i så bra form (han föll)
Höll sedan 52-54 kg (164 cm) till jag var kring 40 år då jag ökade 10 kg som gicks ner mha VV.
Hade faktiskt en period då jag vägde 48 kg också - helt ut-ammad efter att min som fötts - inte bra.
Men efter klimakteriet är det som förgjort. Om jag inte sköter kost och träning strikt så ligger jag regelmässigt kring 70 och tappar jag koncepten som i våras är jag uppe och nosar på sub 80 helt uppenbart. När jag började denna hälsoresa vägde jag nästan 30 kg mer än min minivikt som vuxen.
Mål nu kring 60. Då blir mitt BMI 22,3 och mindre BMI ska man inte ha i min ålder där lite fettlager att ta av är bra för hälsan.
Fettet är min främsta östrogenkälla till skillnad mot er som är yngre där äggstockarna fortfarande arbetar. Fettet ger också en buffert vid sjukdomsperioder och man har sett i studier att de som är magra innan sjukdomen klarar sig sämre än de som tom har en liten övervikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar