Andra PT-passet

Jag började med lite löpband innan vår tid med Sofia började och sedan drog hon i gång lugnt och metodiskt. Jag tycke det var lite väl lugnt men förstår att hon tänker på att våra ledband ska hänga med vilket är bra. Och i dag har en härligt medelsvår träningsvärk smugit sig på så gårdagen gjorde nytta i alla fall. Nästa gång ska jag nog propsa på att få en lite tyngre kettelell än den 8 kg jag hade vid knäböjarna för där känner jag inte alls så mycket.
Jag avslutade passet med löpning också. De sista 5 minutrarna i 9 km-tempo. Det blev 12,5 minuter allt som allt (och 50 minuter styrka).

Tortyrredskap som ska göra gott

Jag gillar verkligen gymmet. Hälften av alla som är där tränar med en personlig tränare. Allt är lugnt och koncentrerat. Man hör ett stön och stånk här och där och lågmälda instruktioner och uppmuntringar. Det är så långt från sista chansen i Biggest looser man kan komma. Det är heller ingen hög musik på som i sig höjer resten av ljudnivån..
När man blir medlem så får man en nyckel så man kan träna när man vill mellan 5 på morgonen och 01 på natten. Vi ska träna 2 ggr/vecka med Sofia under november. Sedan tänker vi bli medlemmar och gå ner till PT 1ggr/vecka och egenträning 1-2 ggr/vecka.

För övrigt är allt ok. Vi har jobbat i 4 veckor och vår långa semester ligger långt bort i  minnet. Jag har bytt rum på jobbet (vi sitter två läkare i samma rum). Att ha det trivsamt runt omkring sig är viktigt för mig så jag har verkligen boat in mig med konst på väggarna och bra ljus och ordning och reda.

I morgon är det ledig dag och då ska jag köpa en pannlampa för nu är det verkligen mörkt när jag cyklar hem genom skogen. Ska också köpa en "massagerulle" som Sofia lärde oss använda i går. Det gjorde groteskt ont vilket ska betyda att den gör gott. Ledig onsdag - det är mumma det!

Återuppstånden!

Äntligen mår jag bra. Peppearpeppar kanske man ska skriva.
Har jobbat hela dagen och haft det riktigt bra.

På kvällen var vi på Power Center och träffade PTSofia. Hon gjorde en grundlig genomgång av våra leders rörlighet och i och med det vilka problemområden vi ska arbeta med när det gäller rörlighet. Vi hade båda störst problem med bröstryggen vilket inte är ovanligt enligt Sofia. Typisk stelhet vid mycket kontorsarbete.
Till slut så gick vi igenom tekniken vid några nyckelövningar som vi kommer att använda oss av mycket.
De flesta som var på centret när vi var där tränade med en PT och det stönades och stånkades här och där.
Nästa måndag blir det träff 2. Den ser jag fram emot och hoppas att vi ska få upp pulsen lite då. Innan dess ska jag på planeringsdag på ett slott och på livemusik (Bowie-covers) på en pub. Och lite segling

Fortfarande däckad men på jobbet

Har stickat under sjukdomen. Här går Alfred catwalk i hunden Sallys tröja.

Förra veckan slutade med halsfluss så jag började med penicillin i onsdags. Öronvärk och halsont gick över och i dag har jag jobbat. Men jag känner mig verkligen inte bra. Fortfarande huvudvärk och sus och en väldig trötthet. I dag skulle jag cyklat till jobbet. Hade tänkt ta 30 minuter på mig så jag i lugn takt kunnat gå i uppförsbackarna men vaknade först kl 7 så det blev en stressig morgon och skjuts med bil i stället. Fick skjuts hem också vilket var väldigt skönt. Ska gå och lägga mig nu vid 8.

I morgon ska vi till Sofia PT för en första genomgång och uppstart. Kommer förmodligen inte att kunna träna till 100% men ska göra mitt bästa.
Det ska bli kul att göra något med min Magnus. Våra tre månaders semester tillsammans gav mersmak. När man jobbar umgås man ju inte så mycket - mornarna är stressiga och det blir mer trängsel i badrummet än samvaro. Och kvällarna blir präglade av trötthet.

Maten går inget vidare - det har blivit alldeles för mycket smörgås och yoghurt med musli nu under sjukdomen. Har inte orkat göra mat och har heller inte haft något hemma att göra den av.
Förbättringspotential helt enkelt

Det blev inget möte :(

Precis så här var det i går men ibland låg katten på mig.

Mörkade lite i söndags hur dåligt jag mådde men jag tycker det är så tråkigt att skriva om sjukdomar och jag trodde verkligen att jag skulle vara frisk i går. Men icke så.
Jag låg nedbädda på soffan och sov hela dagen och först vid 17.30 förstod jag att jag måste ge mig och ringa återbud. Vi skulle få tillbaka våra brev till oss själva och välja en balansträffsgrupp så det var ett viktigt och roligt möte.

I dag fick min man köra mig med bil till jobbet för det fanns ingen chans att jag skulle orka cykla. Hade några riktigt viktiga saker att göra på jobbet men det räckte med 6 timmars arbetsdag så nu går jag hem - i lugn takt. Det gör mig säkert bara gott att komma ut lite. En av de viktiga sakerna jag gjort var att skriva en remiss till rönten på min vänsterfot som faktiskt är riktigt besvärlig två månader efter skadan.

 I helgen var jag ute i max 30 minuter (då vi åt middag på bryggan). Resten av tiden satt/låg jag i båten och undrade om jag hade drabbats av en akut depression. När febern kom blev det en lättnad ;)

I morgon är jag i alla fall ledig och ska hjälpa mamma att få ett par bra vinterskor. Om hon nu vill träffa mig i mitt tillstånd förstås.

Stockholm Tunnelrun

Öppna landskap av Ernst Billgren

Anmälde mig i våras till Stockholm Tunnelrun som är ett 10K-lopp som går i den nybyggda Norra länken innan den öppnar för bilar. I våras var jag bergsäker på att jag skulle kunna springa 10 km i november men så blir det inte. Har inte sprungit en meter i sommar.
Hade alltså ställt in mig på att hoppa loppet.
Men i förrgår fick jag mejl med info om startgrupp mm. Jag ska starta 12.50 och kl 14.10 startar den sista gruppen som består av rullstolar och promenerare. Inser att det ska mycket till för att bli sist in och plötsligt ter sig loppet inte som en omöjlighet. Jag får väl springa på platten och gå i uppförsbackarna. Det kommer bli once in a lifetime att långsamt ta sig genom tunnlarna som har konst för 50 milj. Det ska finnas orkestrar och annat på vägen och "vara en folkfest". Dessutom får man  medalj och det har jag aldrig fått i tidigare lopp (kanske i blodomloppet, kommer inte ihåg)

Har bara ett aber - min vänstra fot gör fortfarande ont och jag är rädd att det trots allt är en liten fraktur eller luxation. Ska skriva en remiss till röntgen i morgon så jag får veta att det är så ok att jag i alla fall inte skadar mig om jag tränar. Har dragit mig för det då jag skulle tycka det var så förfärligt om man sa att jag nog måste gå gipsad. Sådant vill man inte höra.

I morgon är det sista träffen på år ett. Ska bli så kul att träffa gänget igen!

Sofia - vår PT

Här instruerar Sofia en annan av de som jobbar på centret

I går var vi på Power Center och träffade vår tilltänka PT Sofia Norman. Vi pratade bara om våra förutsättningar och hon beskrev sitt arbetssätt som vilade på 4 ben; rörlighet, styrka , kondition och avslappning. På gymet fanns några konditionsmaskiner av olika sorter och två maskiner med tyngder och band, resten är rep, stänger, ketttelbells, hantlar och en släde som man drar - skjuter på en lång matta.
Allt verkar väldigt basic och upplagt för att det kan bli omväxlande. Tyvärr har de gruppträningar i ett hörn av lokalen varje kväll (yoga, SOMA, mm) så då stängs en del av mattan av.
Vi börjar om två veckor med en kväll den veckan och går sedan in på två gånger i veckan under en period. En av de gångerna blir mitt på dagen så vi har tillgång till hela lokalen.
Hon kommer också skicka hem läxor via mailen en gång i månaden och de rör sig både om kosthållning och annat. De använder sig av paelo-kost men vi går inte in på någon ny kost. Äter mycket paelo redan nu och är nöjda med hur vi äter. Man kan se centrets hemsida här.
 Första träffen kommer hon att undersöka oss och se vilken rörlighet vi har och vad hon behöver jobba extra med. Ska bli kul. Men tills dess får vi (alltså jag) träna på annat sätt.

Ettårs-kontroll

Efter jobbet cyklade jag ner till Itrim och gjorde ett pulspass. Det var mer folk i cirkeln än jag någonsin sett tidigare och många var nya ansikten.

Powercenter heter gymmet vi ska gå på.

Jag blev ordentligt svettig så kondisen är nog inte den bästa. Muskelstyrkan verkar dock inte ha gått ner något nämnvärt under semestern.
Efter passet var det dags för min ettårs-kontroll och den gick bra. Viktuppgången under den tolv veckor långa semestern blev 2,2 kg och jag väger nu 63,3 kg. Det är en ok uppgång tycker jag och det känns helt överkomligt att gå ner till 60 igen. Varenda gram jag gått upp är fett vilket jag också känt på  kroppen. Fick ett "startsnöre" alltså ett målsnöre med samma längd som mitt startmidjemått 95cm. Helt sjukt att man haft så stor mage!


Nu ser jag fram emot vårt möte med PT Sofia i morgon kväll. Det är spännande att se lokalen och redskapen och träffa henne och se vilken typ av person hon verkar vara. Hon uttrycker sig lite strängt på hemsidan vilket är bra.

Nyår!

Kantarell-katt

För mig känns det lite så i alla fall. I morgon ska jag nämligen på ettårskontroll på Itrim. Vet att jag är flera kilo över målvikten vilket jag skäms lite över. Tur att balansåret finns!

Helgen blev fin och svamprik. Det handlade inte om att leta svamp utan bara att hämta den. Nu finns 6 paket i frysen och vi åt svampmiddagar både på lördag och söndag. Svamp är kalorisnålt och gott!
Till svampen dracks vin vilket också dracks på fredagsmyset. Har inte druckit vin tre dagar i rad på hela semestern - dumt att dricka sina kalorier brukar jag säga - men nu tror jag veckans stress gjorde att jag behövde något lugnande. Den här veckan känner jag mig betydligt mindre stressad på jobbet så nu ska det bara bli vatten och te tills jag är nere i 60 kg igen.

Har invigt min nya cykel (Trollet) och den går finfint fast växlaren är annorlunda ställda än på min vikcykel vars 7a ungefär motsvarar Trollets 4a. Detta innebär att det går att cykla mycket fortare på Trollet och resan till jobbet tog bara 15 minuter. Det är underbart att ha lådan i fram för packningen.

I morgon ska jag också plocka på mig Itrim gröt och Couscous Provencale som är de två Itrimpåsarna jag gillar. Kan till lunch ta en couscouspåse och sedan lite yoghurt och bär som efterrätt de dagar jag inte har någon lunch med mig. Som i morgon tex.

Sista dagen med vikcykeln...

... och jag höll på att krocka med grannpojken. En 10-åring klarar fint av att väja utan att ramla medan jag stöp ner i gruset och skrapade upp händerna. Har bara handbromsar på vikcykeln så jag har svårt att bromsa lagom och styra undan på samma gång.
Nu blev det ingen större skada men det ska bli skönt att få en cykel med en trygg fotbroms. Ska åka till Västerås (10 mil) i morgon för att troligtvis köpa cykeln jag lagt undan. Nu blir det vinterdäck till den så jag ska kunna cykla i vinter. Det var förresten bra att jag ramlade i dag så jag inte behöver vara rädd att bryta handlederna igen - höll dom i dag håller de nog i framtiden.

Upptäckte i morse att det var mörkt vid 6 när jag gick upp. Vi har inte hängt med riktigt i årstidsväxlingen så jag var ganska förvånad. Frosten låg också vit och det var -2 grader. Fick plocka fram min älskade Philips Energilight som fick lysa fint på min frukost. Sedan var det bara att ta på mössan och vintervantar för cykelturen till jobbet.

Jobbet är intensivt, har ansvar för 16-18 patienter (har inte räknat dom) och hälften är nya för mig. Måste alltså så fort jag kan åka hem till alla för att träffa dom och undersöka dom så jag vet hur jag ska kunna hjälpa. Det kommer nog ta minst en vecka till innan jag har träffat alla. Det är roligt men tar mycket tid att besöka patienterna i deras hem, en del bor långt från stan. Hos dom är det jag som är gäst och mötet blir mycket på deras villkor vilket känns bra. Det finns så mycket vi kan göra för att få en svårt sjuk patient att må bättre och det känns att vi gör skillnad.

Men det ska bli skönt att vara ledig i morgon!